Idag har jag provat på något nytt. Jag har varit på pensionärsbio med min mamma och en biosalong full av pensionärer. Ingen reklam innan filmen och knäpptyst i salongen, bortsett från en och annan förlupen butangas. Jo, det var en dam längre bak i salongen som fällde ett par kommentarer under filmen. Filmen som rullade på duken var "Änglagård tredje gången gillt". Vissa scener var riktigt roliga och gav upphov till skratt, men det kändes som att det bara var min mamma och jag som skrattade, eller åtminstone som började skratta. Det gick att dra med sig några av de andra biobesökarna, men jag misstänker att om publiken varit mer åldersblandad så skulle skratten hörts mer i hela salongen. Jag var nog också den enda som hade köpt Popcorn och en läsk till föreställningen. Popcornen intog jag med extra försiktighet för att inte mitt popcornätande skulle eka i den dödstysta salongen. När jag sedan skulle öppna Coca Cola burken så passade jag på medans ljudet från filmen var lite extra högt. Jag är ju inte helt säker på att hörseln, på de andra i salongen, var den allra bästa, men den tryckande tystnaden fick då i alla fall mig att inte vilja höras mer än absolut nödvändigt.

Det var definitivt en intressant upplevelse, och jag kan tänka mig att göra om det. Det kanske inte är likadant på alla föreställningar. Kan ju inte säga att jag hade något emot att slippa pladder och godisprassel, men skillnaden från alla andra biobesök, jag varit på, var så total. Kön till biljettkassan var låååång, men kön till godisdisken var obefintlig, om man bortser från att kaffet som stod på disken var gratis, så den termosen var populär. Och, biosalongen var i det närmaste fullsatt, en måndag kl 13.00, på vår lilla lokala biograf i Sollentuna.