Idag känns det som sommar på riktigt. Solen har skinit hela dagen, frukosten inagen på verandan, solat vid havet, badat i det samma som för övrigt höll en temperatur av 22-23 grader - vilket inte är illa pinkat av Ålands hav. Till lunch/middag åt vi färsk potatis och sill.

Dagen började dock lite konstigt. Medans mamma och jag satt och höll på att avrunda frukosten hörde vi en svag stämma som försökte påkalla vår uppmärksamhet. Det var grannen som med skärrad stämma talade om att en av hennes hundar blivit biten av en huggorm och att hon därför behövde åka till Ulltuna med henne. Hon undrade därför om jag kunde gå ut med de andra två och få dem "avbajsade". Hon hade inte hunnit gå ut med hundarna när hon upptäckte att den älsta hunden blivit ormbiten. Och jag som hade tänkt mig en stillsam dag vid havet, det blev istället en hundpromenad som väl blev lite längre än jag tänkt mig. Så, det var bara att dra på sig ett par bra promenadskor, med bra fäste, och hämta de två bajsnödiga killarna. Mamma hängde gärna med ut på rundan också bara hon fick ta med sig en butt att plocka bär i. Och, eftersom hon är omåttligt rädd för fästingar så klädde hon på sig heltäckande och krönte det hela med ett par gummistövlar och en ful smäck på huvudet. Efteråt ångrade hon sig att hon tagit på sig just de där gummistövlarna, för detta är då inte den bästa fotbeklädnaden när man skall ut och gå, och speciellt inte så långt som det blev idag. När vi väl var hemma igen efter sisådär nästan en och en halv timme var vi rätt trötta allihop, inkluderat hundarna. Hundarna fick dock bada efter vägen. En utav dem vägrade gå, när vi styrde in på en väg från havet, han lade sig helt sonika ner och såg ut som att där skulle han ligga tills han blev pigg igen, alternativt att han fick bada. Jag är ju ingen Cesar Millan, men så mycket förstod jag i alla fall att det var varmt idag och killarna var trötta. Dessutom var de nog lite oroliga pga av deras mattes hastiga avfärd med den äldsta hunden.

Hur det gick för ormen vet jag inte. När husse kom hem från jobbet letade han efter en orm på tomten, men hittade inte någon. Så, när mamma och jag kom hem från solbadandet satt husse där på trappen, innanför staketet som löper runt deras trapp, och vägrade låta hundarna gå ut i trädgården utifall att ormen ändå var kvar någonstans. Äldsta hunden, som morrat åt mig när jag skulle släppa in dem i huset efter promenaden, satt bredvid husse och beklagade sig högljutt över att han inte fick springa fram till grinden och hälsa på mig. Kanske jag steg i graderna hos honom när jag visade att jag inte blev skrämd av hans morrande utan såg igenom hans försök till bluff.

Hunden som blev ormbiten blev kvar hos veterinärerna över natten och mår mycket bättre. Hoppas hon inte behöver få ormserum, för det är det ont om och därför otroligt dyrt. Jag har i alla fall haft en underbar dag och det känns som sagt som att idag verkligen var en bra sommardag.

De senaste dagarna har min Laptop inte riktigt velat vara med. Den startar, börjar surra och.....sedan blir det bara "slut i rutan". Suck. Jag som är lite beroende av datorn för att kunna stanna kvar ute i stugan. Utan datorn blir jobbsökandet härifrån betydligt mer krångligt. Det verkar dock som att det hela handlar om ett värmeslag. Så, jag får försöka hitta en bra dagplats åt min medhjälpare, så att den också trivs och mår bra. För värme tycker den då helt uppenbarligen inte om. Tänk vad sårbar man blir utan tekniken.

I fredags var det full rulle här ute på Väddö. Då drabbades bygden av Älmstanatta och en massa knallar och lokala affärsinnehavare. Folkfloden strömmade uppför och nedför byns huvudgata, bilar stod parkerade överallt och solen gassade över oss alla. Som tur var så såg han däruppe till att även blåsa på oss så temperaturen höll sig på en uthärdlig nivå. Denna dag passade min väninna Nina på att leta sig ut till oss. Blev lite orolig när jag vart tvungen att dirigera om henne via Gåsvik, för att hon skulle slippa kaoset i Älmsta. Nina är inte riktigt känd för att vara en person med en inbyggd kompass. Men, hon kom rätt!!! trots att GPS-koordinaterna, som jag gett henne utifrån min iPhone, inte riktigt överensstämde med de koordinater som stod i hennes Tomtom när hon väl kom fram hit.    Troligen hade hennes apparat mer rätt än min... Kul var det i alla fall att hon äntligen tog sig ut hit. Och, att vi också fick träffa Totta. Måste ju säga att det är skillnad på hundar och hundar och hundägare och hundägare, eller hundägares inställning till hundägandet. Nina har då haft en väldig tur som fått en sån underbar liten krabat och Totte skall vara glad att han fått en sådan bra matte. När vi gick in i huset fick Totte stanna utanför och Nina började fundera över var hon kunde binda fast hans koppel. På skämt sa jag då att hon väl kunde låna vår kanininhängnad, en ranglig sak hopsatt av ett gäng kompostgaller - håller för en mycket liten kanin, men jag kunde ju inte i min vildaste fantasi tro att den skulle hålla en halvårs liten jaktlabbe i schack. Men, döm om min förvåning. Den lilla, ystra hunden, löfts i inhängnaden och där satt han snällt i säkert en timme!

  Sicken goding. Hans matte sa att detta var ett bra ställe att sitta still på, så då gjorde han det.

Redan för två, tre, veckor sedan tänkte jag att jag måste binda upp hallonplantorna i min hallonhäck. Den tanken slog mig ungefär samtidigt som den där dagen då jag skulle ansa Spirean. Idag tog jag mig dock i kragen och hämtade pinnar och snören för att skrida till verket. Hallonplantorna stod där och bågnade under alla bär, som liksom kamikazepiloter slängde sig mot marken bara jag snuddade vid plantorna. Efter slagsmål med blindbromsar, myggor och myror står nu pinnarna där  med snören i två nivåer och stöttar de tyngda plantorna. Jag t o m firade lite med att ta gräsklipparen och klippa gräset närmast häcken, något jag inte kunnat göra tidigare. Jo, jag skulle ha kunnat göra det men då hade det blivit så mycket färre härliga bär kvar att plocka efteråt. Så, nu kan jag stolt titta på den delen av tomten utan att få dåligt samvete. Dessutom så kan jag ju nu också njuta av de nyplockade bären och ladda för nya plockningar de närmsta dagarna.

Jag har idag också ägnat mig åt något som jag kanske måste varna känsliga vinyl- och Bollywoodälskare för, så, om du är känslig sluta läsa nu och titta definitivt inte på bilderna.

Vi har den här veckan ändrat om lite i huset här i idyllen och då kröp en gammal "vandringspokal" fram, en vinylskiva med musik från en gammal Bollywoodfilm. Det är en skiva som för många år sedan skänktes till midsommarlotteriet, och som hamnade hos oss. Vi skänkte tillbaka skivan något år senare och hoppades på att den skulle försvinna ur vår ägo. Men, av någon anledning så letade sig denna vinylplatta tillbaka till oss.

Då sambon idag hittade denna platta så vaknade min kreativa del av hjärnan till liv. Gamla vinylplattor kan man ju smälta och forma om. Så, jag ägnade en del av den här dagen till omformatering. Plockade fram hårfönen och skred till verket. Måste väl dock medge att starta en hårför på högsta värme samtidigt som man sitter under en gassande sol kanske inte var den smartaste ide jag fått, men kul var det. Så, nu är formen på skivan förändrad. Skapelsen är inte riktigt klar än, den får vila ett tag för fönen fick värmeslag och la av. Det var dock riktigt kul så jag får väl fortsätta när fönen vilat klart.

Fortsättning får väl följa när jag känner mig klar med skapelsen.

Vissa dagar är det bara så att man inte vet vad man skall skriva. Så är det i alla fall för mig och idag är en sådan dag. Det har inte hänt något speciellt och inget speciellt har heller satt fart på min tankeverksamhet. Jag borde också ha skrivit två jobbansökningar, men inspirationen att skriva två bra personliga brev har inte infunnit sig. Så, idag får det helt enkelt bara bli ett tips till blåbärsplockare; ha alltid citronsyra hemma. Det är jättebra att ta till när man blivit blå om fingrarna av alla de underbara bären. Bara strö lite i handen, blanda ut med tvålen, gnugga in händerna och skölj. Funkar även ofta om man fått blåbärsfläckar på kläderna, då behöver man dock inte blanda citronsyran med två utan det räcker med att blöta upp den lite och låta ligga ett tag på fläcken. Man skall dock vara lite försiktig om man har något litet sår, för liksom citronsaft så svider även citronsyran om man får den i såret. Det är inte farligt, att få i såret, men inte så kul.

Antingen bor det en väldigt stor katt, eller så en väldigt farlig katt, i Häverö. Idag passerade jag och sonen Häverö på väg till Hallstavik. I en trädgård hängde en skylt med texten:

"Se upp för katten"

När man var liten och åkte pulka ropade vi alltid "se upp i backen, tusen hål i nacken" och så åkte vi. Vi ropade se upp för att varna folk om att nu kom det pulkaåkare i förhoppningsvis hög fart, så att de skulle hinna flytta sig och inte bli pååkta. Så, katten, de varnar för, måste ju vara något speciellt. Vi såg dock ingen katt alls, så jag vet fortfarande inte varför vi skulle se upp för den. Men, å andra sidan så kanske det var min gamla katt, Miranda, som går igen, där i Häverödal. Det var nämligen veterinären där vi uppsökte när hennes livsgnista rann ut efter 17 år. Men, hon var då ingen farlig katt. Skruttan, jag saknar dig.

Idag har jag fått mycket mer gjort än jag hade tänkt mig. Egentligen hade jag tänkt mig att det skulle få vara söndag på riktigt och jag skulle inte göra någonting alls. Det funkade dock inte. Efter ett tag i solstolen började det att krypa i kroppen och visps så stod jag där med en sekatör i handen! Vi har en Spirea som växt obehindrat i ett par år och som jag länge tänkt att jag skulle tukta lite grann. Men, på väg till Spirean gick jag in i hängbjörkens grenar, som hängde över stigen, så dem vart jag ju då tvungen att åtgärda på en gång. Och,  då jag ändå bar iväg det riset så bara måste jag ju ta hand om riset från den andra Spirean, som jag tuktade igår... Nåväl, till slut kom jag dock fram till dagens offer och gick lös med min snippare. Upptäckte dock att det växte både mossa och massa långt gräs runt fötterna på Spirean, så där måste jag ju också rensa, för att få en bättre överblick över hur mycket av busken som behövde rensas. Det var då jag också upptäckte hur långt gräset runt om busken, och huset där busken växer, var. Så, då måste jag ju även ta fram gräsklipparen. Så, busken blev ansad, marken runt dess stammar blev rensad och gräset runt huset blev klippt. Men, jag kunde ju inte bara klippa gräset runt huset, gräsmattan sträcker sig ju lite längre än så. Så, jag knatade vidare med gräsklipparen. Det var då jag upptäckte de stora smultronen, som växte i gräskanten. Man kan ju inte klippa smultronen, så då var jag ju också tvungen att plocka smultron. Och, gräsklipparen nådde ju inte ända in till kanten, så jag fick ju ta trimmern där också först, innan jag klippte gräset. För gräset i kanten var ju så högt och jag hade ju ingen lust att efter gräsklippningen räfsa ihop gräset, då var det ju bättre att trimma det långa gräset och skicka ut det över gräsmattan så att jag kunde klippa ner det i mindre bitar med gräsklipparen... Så, fram med trimmern igen och sedan på't med gräsklipparen. Men!!! rätt som det var började gräsklipparen skicka iväg en massa kottar. Det var då jag upptäckte alla tallkottar, i nedre delen av gräsmattat. Fram med en räfsa och räfsa bort alla kottar först. Sen, ytterligare en buske som behövde en trimmining runt fötterna, och mer smultron att plocka. Så, den lilla trimmningen av Spirean, som jag hade tänkt mig, och som väl skulle ha tagit sisådär en tio minuter blev till en riktig städning och klippning på en dryg timme! Underligt dock att han som brukar klippa gräsmattan inte vare sig trimmat "fötterna" på buskarna eller räfsat bort kottar tidigare. Hm. Och, han som brukar klaga på mig, när jag klipper gräset, att jag fuskar! Det sticker alltid upp grässtrån som han klagar på att jag missat. Hur går det till? Det är nog här man ser den tydligaste skillnaden mellan oss kvinnor och männen. Ge dem inte ett tuggummi, för då står de stilla, och sätt en gräsklipparen i handen på dem så blir gräset klippt, men det är inte säkert att det där merjobbet blir gjort.

Så, till dig, min kära sambo, säger jag att om du kommer och klagar över att jag fuskat, när jag klippte gräsmattan idag, så får du gärna låna min trimmer, min räfsa och min bärmugg och visa hur det skall göras. Puss!

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men, jag satt en stund i solstolen i alla fall.

Idag tittade äntligen solen fram igen. Jag kan lova att den var efterlängtad. Det gråa vädret vi har haft senaste tiden har fått myggorna att föröka sig med oanade krafter. Så, nu kan man vara utomhus igen. Men, vad gör jag då? Sätter jag mig i solstolen? Går ut och planterar lite? Klipper gräset? Nej då, jag sätter mig i en bil och åker in till Norrtälje och blir borta i flera timmar. Vad är det för fel på mig?

Grannen har ledigt och då är det lätt hänt att vi hittar på något tillsammans, och, idag blev det en tur in till stan. Så, vi hade väldigt trevligt, det måste jag ju ändå erkänna. Paula köpte en cykelpump på Intersport, sedan kollade vi utbudet på Rusta och därefter en liten runda på Blomsterlandet. Sista butiken var väl den roligaste då. Men, är man i Norrtälje så måste jag också åka ner till själva stan, inte bara stanna på köpcentret. Så, vi passade också på att luncha på "Stället - mat och trädgård". Det är en restaurang som jag kan rekommendera till de som besöker Norrtälje. Paula och jag åt dagens sallad, som visserligen kostade hela 115,- pix, men det var otroligt mycket mat i den och jättefräscha räkor. Magen stod i fyra hörn när tallriken var tom.

På väg till bilen, för vidare färd mot mataffären, passerade vi en väskbutik. Vad hände då? Jo, självklart hade vi varsin nyinköpt väska i handen när vi väl passerat den butiken. Hoppsan då!

Ja, det vart en lång dag i bilen och stan, så imorgon får jag nog ta och använda jorden jag köpte idag till att plantera de där blommorna jag nu köpt.

Satt härom dagen och slöläste Aftonbladet. Kom fram till en sådan där egentligen helt ointressant artikel med data om människor i din kommun, och kommunerna runt omkring dig. Dvs ett sådant där skvallerinlägg, som tidningarna verkar lägga in i desperation för att få fler läsare. Jag brukar inte köpa tidningen pga dessa artiklar men måste erkänna att jag slänger ett getöga när jag ändå bläddrar igenom tidningen. Den här gången var rubriken "Höjde sin lön mest", så det handlade om vilka i repektive kommun som höjt sin lön mest mellan 2009 och 2010. Nyfikenheten brukar för min del bara sträcka sig till min egen kommun, men den här gången hamnade blicken på Danderyd. Där hittade jag ett namn på en fd kollega från Sun. Personen hade ökat sin lön med 268,9%. Kul att det gått så bra, för den här personen, tänkte jag medans flyttade blicken för att kika efter Sollentuna. Råkade då hitta ytterligare en tidigare Sunkollega, bland namnen. Nu, började det bli intressant. Så, för en gång skull kikade jag igenom alla kommuner. Slutresultatet blev att jag fann namnen på fyra tidigare kollegor som hade höjt sina inkomster, 268,9%, 177,9%, 174,5% och 87,5%. Alla fyra har, precis som jag, blivit uppsagda från Sun pga arbetsbrist, så viss del av ökningen kan väl förklaras med ett avgångsvederlag, men, det kan knappast vara hela förklaringen. Känns kul att det gått bra för dessa fyra personer. Gläds åt dem. Så, jag får gratulera er fyra, om ni läser detta så vet ni nog vilka ni är.  Själv har jag ju inte riktigt nått fram ännu, men nu har jag fått en ny sporre att försöka nå målet till hösten.

GRATTIS!