Idag har jag åkt bil från Säffle till Sollentuna. Började med snö och väldigt hala vägar mellan Säffle och Karlstad, men i övrigt en trevlig resa med glest mellan bilarna, för det mesta. Upptäckte dock en märklig sak. De bilar som körde märkligt framfördes alla av personer med mössa på huvudet! Man brukar ju säga att man skall akta sig för gubbar med hatt, men, eftersom hattar numer är väldigt sällsynta så kanske de har bytts ut mot luvor.   

Först var det Volvon i Grums, som körde väldigt sakta, trodde nästan det var en övningskörningsbil, men icke -  förare med mössa. Sedan bilen i Karlstad - förare med mössa. Den förvirrade bilen i rondellen i Karlskoga - förare med mössa. Tog en kort lunchpaus i Örebro, köpte hamburgare på Max och kaffe på Statoil. Tvättade framrutan och skulle precis sätta mig i bilen, för att äta min hamburgare, då en bil vinglade fram runt hörnet med en man i, som tittade förvirrat på mig. Gissa vad föraren hade på huvudet, just det - en mössa. Nu är det väl inte så konstigt att folk har mössa på huvudet sådana här dagar när det är så kallt ute, utan det är väl ganska naturligt. Men, vad gör mössan med dess bärare när bäraren sätter sig bakom ratten...?

Jag brukar ju säga att det finns en mening med det som sker, fastän att jag för ett par veckor sedan hade svårt att se detta. Idag fick jag dock tillbaka denna tro. Jag har en märklig förmåga att köra fel när jag lämnar motorvägen i Örebro. Så hände även idag, så jag fick ta en extra sväng för att komma på rätt spår igen. Denna extrasväng visade sig lite senare haft en mening. Någonstans i närheten av Hallstahammar blev det plötsligt stopp på E18. Bilarna framför saktade snabbt in för att rätt snart övergå till att stå stilla en lång stund. Hindret på vägen var fyra fordon som var inblandade i en olycka, en olycka som precis hade inträffat. Vilken tur att jag körde fel i Örebro! om jag inte hade gjort det så hade jag lika gärna kunnat varit bland de bilar som nu stod stilla efter vägen. En väldigt tillknycklad röd bil med en kvinna som stod och ringde efter hjälp, en minibuss med ett gäng passagerare, en man som höll på att veckla ut en varningstriangel, och, mannen med mössan som hade tittat på förvirrat på mig, när jag satte mig i min bil, utanför Statoil i Örebro!

Så, idag var det en mening med att jag körde fel i Örebro, för jag skulle inte hamna i en trafikolycka, utan jag skulle komma fram efter att olyckan inträffat. Men, jag undrar fortfarande över vad mössorna gör med bilförarna...

Har haft ett par omtumlande dagar nu. Ibland tar livet verkligen konstiga vändningar, man vet aldrig vad som skall ske, och tur är väl det. Vissa händelser ger en verkligen nya perspektiv på tillvaron. Livet är inte alltid så rättvist. Jag brukar säga att det finns en mening med allt som sker, men just nu har jag väldigt svårt att se det.  Vi är nog dock många som fått oss en tankeställare och kanske tar vi bättre hand om varandra nu. Rensade skallen med lite körsång igår, och tänker ta mig en ny dos imorgon. Det är så skönt att bara sjunga ut för att bli av med frustration och sorg.

Idag har jag provbakat en kladdkaka med fluffig chokladglasyr. Choklad är verkligen balsam för själen. Skall ta med smakprov till en väninna imorgon. Tycker hon om den så har jag lovat att baka dylika till hennes 50-årsdag på lördag. Själv tyckte jag den blev väldigt god. Fungerade jättebra att byta ut vetemjölet mot majsmjöl, så förgiftar min väninna som är glutenintolerant.

Just nu känns det som vi fastnat i något slags årstidslimbo. Vintern kom av sig och våren verkar inte vara i antågande än. Det enda man kan kalla detta för är väl istid, för IS är det gott om. Var på möte i sonens skola idag. När jag gick i skolan så hade vi på vintern skridskobana på fotbollsplanen, och baksidan av skolan var skolgård. Numer är den delen av skolgården omgjord till parkeringsplats. Idag, passerade jag över något som såg ut som en skridskobana, men, det var just denna parkeringsplats. Det låg blankis över hela p-platsen. Sanden, som varit utlagd för att minska halkan, var vackert inbäddad i istäcket och hade därmed förlorat sin antihalkeffekt. Jag var glad över att jag inte behövde köra bil på denna is.

Idag sken dock solen, och, den värmde! Det var helt underbart att stå där och känna värmen i ansiktet. Snön smälter på dagen, fryser på natten, och de små bruna juvelerna tittar fram i snöresterna. Det som gömts i snö, kommer upp i tö... Syns inte, finns inte, fungerar inte längre. Och, så vips! så har man råkat trampa på en utav de små juvelerna. Undrar om de som lät dem gömmas i snön blir ledsna när de små konstverken trampas ner, och istället hamnar under skor som sedan kanske hamnar hemma i någons hall...? Tyvärr så är det väl så att de som tappade bort dem, där i snön, inte satt upp några efterlysningar så, det blir ju lite svårt att tala om för dem att man hittat det de tappat.

Jag saknar vintern, som nu kommit av sig! Vart tog all den vackar snön vägen? Jag som ville ha den kvar till över sportlovet.