Direktlänk till inlägg 7 december 2011

Pendeltåg + överfylld blåsa = inge bra

Av Eva - 7 december 2011 22:40

Nu var det vääääldigt länge sedan jag skrev av mig, så nu är det väl dags igen.


Har idag gjort något jag gör väldigt sällan, eftersom jag är överkänslig mot bl a parfymer vilket kan göra en resa med kommunala medel till en jobbig historia. Idag gick det dock bra de två stationer jag åkte mellan, Karlberg till Ulriksdal. Något som en annan stackars medpassagerare nog inte hade samma upplevelse av. Jag tror det är många som känner igen den där känslan när blåsan är så sprängfylld att tankeverksamheten slutat att fungera. Med på tåget var en man som uppträdde uppenbart oroligt. Först tog han av sig jackan, så man antog att han väl skulle sitta på tåget ett bra tag framöver och att han helt enkelt satte sig tillrätta av denna anledning. Men, så reste han sig och muttrade något till dem som satt på samma bänk, och började att gå bakåt i tåget. Efter ett tag kom mannen tillbaka och nu gick han istället framåt i tåget. Rätt snart så kom han tillbaka igen, satte sig en liten stund men ställde sig upp när tåget närmade sig Solna station. Ställde sig i dörren när den öppnades för att snabbt dra sig in i tåget igen. Tåget åkte och mannen stod kvar, fortfarande lika oroligt. Nu hörde även jag vad han sa, "problem, stora problem", muttrade han och korsade benen, och stod så där som små pojkar gör som inte har tid att gå på toaletten eller inte vågar fråga var den är.


Nu fanns det inga tvivel längre, mannen var helt enkelt oooootroligt kissnödig och försökte nog att finna en utväg för sitt problem. Han var inte alkoholpåverkad, inte vad jag kunde se i alla fall, men det var nog något som många antog, många blickar sa det i alla fall. Jag tror också att de två stora resväskor som stod vid utgången tillhörde honom. Antingen hade han väl kommit med något tåg till Centralen och skulle hem eller så skulle han ut till Arlanda för att åka någonstans. Att i det läget packa med sig sina väskor av tåget och sedan hitta någonstans att bli av med sitt problem var nog inte en enkel manöver. Att tågen dessutom inte går så ofta gjorde väl inte heller saken bättre. Om han hade gått av tåget hade han väl fått vänta en halvtimme till nästa tåg för att fortsätta sin resa. Jag önskade att jag hade haft någon flaska på mig som han ev hade kunna använda för att lösa sitt problem, men jag tror inte det var många andra på tåget som ens funderade på om han behövde hjälp eller överhuvudtaget hade hjälpsamma tankar i huvudet. Jag kan ju inte låta bli att fundera vad som hände sedan jag gått av tåget. Jag försökte se om det fanns någon tågpersonal i närheten som jag kunde uppmärksamma problemet för, men, sl är väl inte direkt kända för att gödsla med personal på tågen...


Jag var glad att min resa med pendeltåget var slut då jag klev av tåget, men kände mig olustig för att inte ha kunnat hjälpa till på något vis. Kommer ihåg en tågresa mellan samma stationer för en massa år sedan, då jag åkt till jobbet på Karolinska men hade fått åka hem igen efter bara någon timme pga magsjuka. En fruktansvärd resa, som slutade i kräkning på tåget. De blickar jag fick av mina medpassagerare var inte snälla medlidsamma blickar. Men, jag fick en liten hjälp av en person som såg vad som var på väg att ske. Han plockade snabbt ur innehållet i sin systemkasse och räckte över till mig innan han snabbt backade bakåt. Den räddade mig, och den välfyllda påsen hamnade i en papperskorg på just stationen i Ulriksdal, men jag han tillbaka in på tåget igen innan de lämnade perrongen.


Hur blev vi så kalla att känslorna stängs av då vi kliver på det kollektiva färdmedlet att vi inte ens ser en medmänniska i nöd, utan bara låter oss transporteras mellan punkt A och B?

 
ANNONS
 
Ninz

Ninz

7 december 2011 23:28

Jag har min egna teori vad gäller det & det är, dagens samhälle är alldeles för hektiskt, vi har inte tid för varandra längre, bryr oss inte om våra medmänniskor, tror alltid det värsta om det mesta. Dax att stanna upp!

http://ninz.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva - 30 mars 2012 21:48

Sitter med familjen och tittar på Speilbergs version av Tintin. Vart tog Tintin vägen. Han låter ju inte ens som Tintin. Vart tog Tomas Bolme vägen???? Tomas Bolme ÄR Tintin, men rösten som kommer ur munnen på den här Tintinliknande figuren är INTE T...

Av Eva - 11 augusti 2011 20:57

I tisdags kväll hade jag ett ovälkommet besök i form utav en svart skalbagge. Jag hade haft sovrumdörren stängd, för att behålla svalkan inne i sovrummet och för att hålla kaninen utanför. När jag gick in såg jag den svarta baggen snabbt kila över go...

Av Eva - 6 augusti 2011 22:58

Idag var det dags igen. Myrsvärmning!!! Idag var det pissmyrorna som bestämt sig för att inta Senneby. Hela luften var full av röda, ettriga, myror med vingar. Vi hade en mindre svärmning för ett par veckor sedan. Då hade vi svärmen centrerad kring e...

Av Eva - 5 augusti 2011 23:16

Nu har jag nog här i skogen lite för länge. Djuren är inte längre rädda för mig. I måndags var det fjärilen som satt och slickade salt från mina fötter. Idag strök en fågel förbi mitt underben, så nära så att jag kände vingen på mitt ben. Nere vid ha...

Av Eva - 4 augusti 2011 22:22


Idag tog jag mig i kragen och följde med min mamma ut i blåbärsskogen. Eller, rättare sagt jag följde med henne på hennes sista tur för dagen. Jag brukar inte riktigt ha tålamod att plocka några större mängder bär, och dessutom så brukar jag få så on...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ evapunktnu med Blogkeen
Följ evapunktnu med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se