Idag har jag haft ett sådant där svagt ögonblick igen - jag har åkt pendeltåg. Man kan ju undra hur mycket SL skulle behöva höja biljettpriset för att installera AC i tågen. Idag var det inte roligt att åka pendeltåg. Resan från Häggvik till Centralen kändes nästan dubbelt så lång som bilresan från Småland till Sollentuna igår. Ja, vi har AC i bilen. Till råga på allt så väntade en returresa ca två tim senare, och, då hade rusningen startat. Så, pendeln vart snabbt fylld av svettiga kroppar samt två hysteriskt pladdrande tonårsbrudar. Jag vidhåller att de är av en annan ras. Jo, jag håller med om att det finns trevliga och fina tonårsbrudar också, men till den samlingen hörde nog inte riktigt de två som satt mitt emot mig på pendeln. Det enda de kunde prata om var svettdoften på tåget och hur äckligt det var, att de inte kunde andas, hur äckligt det luktade, att de nog skulle andas genom munnen istället, hur äckligt det luktade.... osv. Staxt innan vi kom fram till Helenelund hörde jag en röst som bad tjejerna att antingen stiga av tåget, för att andas, eller att sluta gnälla så högt, eftersom deras beteende var rätt så respektlöst. Till min förvåning upptäckte jag att det var min egen röst som pratade. Och jag som trodde att jag bara satt där och stilla önskade att de kunde hitta NÅGOT annat att prata om. Det måste ha varit värmen som slog ut min hjärnverksamhet.