Nu har jag nog här i skogen lite för länge. Djuren är inte längre rädda för mig. I måndags var det fjärilen som satt och slickade salt från mina fötter. Idag strök en fågel förbi mitt underben, så nära så att jag kände vingen på mitt ben. Nere vid havet blev jag attakerad av en humla! Brukar i vanliga fall inte bry mig så mycket om när humlorna är ute och surrar eftersom de lämnar en i fred, men, det här var en ytterst envis liten rackare. Jag vart tvungen att ta till en tidning för att vifta iväg den. Trots detta så återkom den lilla gynnaren ytterligare två gånger, lika envist attackerande. Lite senare kom fågel nummer två och satte sig nedanför mig på trappen, mindre än en meter ifrån mig. Jag tror det var en av årets ungar, för det är gott om dem och de är alla lite valpiga.

En av grannens hundar har börjat beklaga sig när jag vi skiljs eller jag rör mig nere på min tomt och han sitter innanför sitt staket. Det har han inte gjort förut. Det har skett efter den där incidenten då han morrade åt mig i måndags. Djur är märkliga, men, intressanta.

Hunden som legat på djursjukhuset sedan i måndags har idag fått komma hem. En glad men fortfarande trött tjej. Som grädde på moset fick hon ett bad och schamponering innan hon åkte hem, så hon var så mjuk och go när hon kom hem.

Mina killar har också kommit tillbaka idag. Sonen tyckte jag såg lite väl gräddad ut när han kom. Har väl legat lite mer nere vid havet än jag gjort tidigare i sommar...   Men, det har varit så sköööönt att bara få göra vad som fallit mig in och kunnat bada i Ålands hav. Det är inte alltid på väldigt varm i havet här ute, men nu är det ljuvligt.