Det är så frustrerande när man hittat det där jobbet som man jättegärna vill ha men man inte får till det persoliga brevet som man vill. I förra veckan ringde jag på ett jobb och som är den där utmaningen jag letar efter. Tyvärr så är det så att man i dagens läge nästan behöver ha skickat in sin ansökan innan annonsen kommer ut. Så fort går processerna nu. Eftersom detta är näst intill omöjligt så var jag nu tvungen att snabbt få ihop ett bra brev, igen. Så, jag skickade in det och sedan får man gå och hoppas. Tyvärr blev väl inte det där brevet så bra som jag hade önskat, och jag har gått och tänkt på det så mycket efterråt. Idag, skulle jag ha kunnat göra ett betydligt bättre brev, för nu har jag hunnit hitta alla de där argumenten för att just jag skulle vara den person de letar efter. Eller, i alla fall tillräckligt med argument för att de skulle plocka in mig för en intervju. Men, där kommer mitt självförtroende in igen. Människor som inte känner mig så väl kan kanske få för sig att jag har ett bra självförtroende, men så är det inte. Och, jag tycker inte om att prata om mig själv och tala om hur bra jag är. Jag är jag helt enkelt, men jag slår mig inte för bröstet och talar om det. Jag kan gärna prata för någon annan eller något annat jag tror på, men inte mig själv.

På LinkedIn har bästa Randi lagt in en jättefin kommentar på min profil. Den var så fin att jag nästan blev generad. Får väl hoppas att rekryteraren för jobbet jag nu söker även kollar profilen i LinkedIn.

Ni får gärna hålla tummarna för att jag blir kallad till intervju nu.