De senaste dagarna har min Laptop inte riktigt velat vara med. Den startar, börjar surra och.....sedan blir det bara "slut i rutan". Suck. Jag som är lite beroende av datorn för att kunna stanna kvar ute i stugan. Utan datorn blir jobbsökandet härifrån betydligt mer krångligt. Det verkar dock som att det hela handlar om ett värmeslag. Så, jag får försöka hitta en bra dagplats åt min medhjälpare, så att den också trivs och mår bra. För värme tycker den då helt uppenbarligen inte om. Tänk vad sårbar man blir utan tekniken.

I fredags var det full rulle här ute på Väddö. Då drabbades bygden av Älmstanatta och en massa knallar och lokala affärsinnehavare. Folkfloden strömmade uppför och nedför byns huvudgata, bilar stod parkerade överallt och solen gassade över oss alla. Som tur var så såg han däruppe till att även blåsa på oss så temperaturen höll sig på en uthärdlig nivå. Denna dag passade min väninna Nina på att leta sig ut till oss. Blev lite orolig när jag vart tvungen att dirigera om henne via Gåsvik, för att hon skulle slippa kaoset i Älmsta. Nina är inte riktigt känd för att vara en person med en inbyggd kompass. Men, hon kom rätt!!! trots att GPS-koordinaterna, som jag gett henne utifrån min iPhone, inte riktigt överensstämde med de koordinater som stod i hennes Tomtom när hon väl kom fram hit.    Troligen hade hennes apparat mer rätt än min... Kul var det i alla fall att hon äntligen tog sig ut hit. Och, att vi också fick träffa Totta. Måste ju säga att det är skillnad på hundar och hundar och hundägare och hundägare, eller hundägares inställning till hundägandet. Nina har då haft en väldig tur som fått en sån underbar liten krabat och Totte skall vara glad att han fått en sådan bra matte. När vi gick in i huset fick Totte stanna utanför och Nina började fundera över var hon kunde binda fast hans koppel. På skämt sa jag då att hon väl kunde låna vår kanininhängnad, en ranglig sak hopsatt av ett gäng kompostgaller - håller för en mycket liten kanin, men jag kunde ju inte i min vildaste fantasi tro att den skulle hålla en halvårs liten jaktlabbe i schack. Men, döm om min förvåning. Den lilla, ystra hunden, löfts i inhängnaden och där satt han snällt i säkert en timme!

  Sicken goding. Hans matte sa att detta var ett bra ställe att sitta still på, så då gjorde han det.