Jag gjorde det. Jag klarade av att stå där framme och sjunga, och att dessutom ta i så att jag hörde min egen röst. Hoppas dock att den inte hördes över de andras röster utan att den smälte samman med dem till en fin harmoni. Kyrkan var väl inte direkt fullsatt men det räckte gott för min del. Mamma överraskade med att plötsligt sitta där i en bänk. Längst bak satt även ett par gamla bekanta, Ingrid och Gustav. Blev jätteglad att se dem. Detta underbara par har betytt mycket för mig och många av mina vänner.

 

Ninz

8 maj 2011 22:05

Snyggt jobbat Eva! Stolt jag är över dig :D
Sv; Jo det är ju det jag gör. Men när man åker dit med en GPS, så skiter man i vart man åker och följer rösten å då slappnar man liksom av på ett behagligt sätt :) Men jag vet precis hur man kommer dit. Bara det att jag tyckte det tog så lång tid innan väg 233 behagade visa sig *mutter* Men vips så var den där *asg*

http://ninz.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter med familjen och tittar på Speilbergs version av Tintin. Vart tog Tintin vägen. Han låter ju inte ens som Tintin. Vart tog Tomas Bolme vägen???? Tomas Bolme ÄR Tintin, men rösten som kommer ur munnen på den här Tintinliknande figuren är INTE T...

Nu var det vääääldigt länge sedan jag skrev av mig, så nu är det väl dags igen.   Har idag gjort något jag gör väldigt sällan, eftersom jag är överkänslig mot bl a parfymer vilket kan göra en resa med kommunala medel till en jobbig historia. Idag...

I tisdags kväll hade jag ett ovälkommet besök i form utav en svart skalbagge. Jag hade haft sovrumdörren stängd, för att behålla svalkan inne i sovrummet och för att hålla kaninen utanför. När jag gick in såg jag den svarta baggen snabbt kila över go...

Idag var det dags igen. Myrsvärmning!!! Idag var det pissmyrorna som bestämt sig för att inta Senneby. Hela luften var full av röda, ettriga, myror med vingar. Vi hade en mindre svärmning för ett par veckor sedan. Då hade vi svärmen centrerad kring e...

Nu har jag nog här i skogen lite för länge. Djuren är inte längre rädda för mig. I måndags var det fjärilen som satt och slickade salt från mina fötter. Idag strök en fågel förbi mitt underben, så nära så att jag kände vingen på mitt ben. Nere vid ha...